Lisa Juntunen Roos

LISA JUNTUNEN ROOS

Född 1988 i Västerås

Min bakgrund och skolning är som handvävare och textilhantverkare men jag arbetar idag friare och har sedan några år lämnat vävningen för en slöjdteknik vanligt förekommande i Finland. Tekniken är en samtida utveckling av näverslöjden där plast från kaffepaket används istället för näver. För att kunna arbeta föreställande har jag vidareutvecklat och anpassat den efter mitt bildspråk.

Jag arbetar i serier som hör samman som kapitel i en bok.
Uttrycket blir pixelerat och lågupplöst, färgerna är bjärta.

Jag arbetar med fotografiska förlagor som jag manipulerar för att förstärka eller sudda ut detaljer. Likt teatersmink behöver jag förstärka ansiktsuttryck för att skissen ska ”överleva” teknikens förutsättningar. Jag arbetar med insamlat material och färgsättningen blir därefter. Den låga upplösningen kräver starka kontraster för att ögat ska uppfatta detaljer. Ramverket ger ett uttryck som jag inte kan ha full kontroll över och som trollbinder mig.

Jag ärvde mitt textila kunnande av min mummu, vi hade inget gemensamt språk därför blev det textila görandet vårt sätt att umgås. Hennes sätt att föra vidare något när orden inte kunde landa och mitt sätt att kunskapstörstigt och tacksamt få lära mig utan text har satt viktiga spår i mig. Jag tänker att det där någonstans rotades en förståelse för hur hantverk och görande är ett språk som behöver läras och praktiseras.

Tekniken jag idag arbetar i kan ses som lågt stående och materialet är bokstavligen skräp, långt bort från olja eller brons om man vill ha det perspektivet. Men, den bär på en berättelse som format mig som människa likväl som konstnär. Teknikens utveckling är ett direkt resultat av krig och ranson i det efterkrigsfinland där min mamma växte upp. En historisk händelse som tar sig uttryck i konsthantverket och ger en plattform, en prolog till mitt fortsatta berättande.