BARNDOMSVANDRING 2024
Jag åker hit, till min barndomsvärld.
Jag åker hit för att blir vuxen även där.
Jag åker hit till din barndomsvärld,
tänker att vi kan mötas här?
Stålsätter mig och tänker att nu ska vi glänta,
rent av slå in dörrarna och låta ljuset blända.
Vädra ur och förstå.
Kanske vågar vi prata då?
Kanske finns det ord att sätta på allt detta?
Och kanske kan vi hitta dom.
Vi cyklar runt och tittar på hus där ingen längre bor, där det inte längre finns en affär, där det inte längre finns en skola.
Du pekar och visar vart saker hänt.
Vi skrattar, för det är enklare så.
Vi cyklar hem, lagar den där maten vi alla kan utantill men pratar ändå länge om hur den ska göras.
Vi äter den och konstaterar att det blev rätt.
Maten tröstar alla svåra tankar, det där som vi inte hittar orden till.
Vi spelar kort, det där spelet som alla här kan men ingen annan, intalar vi oss.
I spelet får alla vara barn, vi leker, ingen behöver vara barsk nu, ingen behöver vara stor.
Vi promenerar längs älven, sitter längs älven, badar i älven, äter ur älven.
Älven är aldrig statisk, den tar aldrig slut.
Älven förser oss ständigt med något vi kan uppehålla oss vid, något som är viktigast just nu.
Jag går din barndomsvandring. Håller din hand.
Tänkte att det viktigaste var att våga se mörkret men jag har ändrat mig nu.
Jag går din barndomsvandring, jag är barn med dig.
Vi leker och skrattar och låter det vara så.
Vi leker för vi får, vi skrattar för vi kan, vi är i vår barndomsvärld och nu håller jag din hand.
